Vi såg filmen Insidan ut häromdagen (den var riktigt bra, vi gillar att se lite animerat emellanåt) och jag känner mig lite som hon Vemod idag.
Jag vaknade med lite ledsamhet i kroppen, det är bara att gilla läget, det är okej att vara lite ledsen. Jag vet vad det är, det är det här med att stora ska resa och vara från hemmet.
Och så var vi hos svärisarna igår och det kändes så tydligt att ålderdomen hade gjort en sådan där framryckning igen.
Och det måste man också förhålla sig till.
Samtalen kan bli lite hackiga också. Vi yngre (barn och barnbarn) tar upp en samtalstråd, de äldre klipper av mig något helt annat, när det är "klart" försöker vi yngre ta upp tråden där vi var nyss, och så börjar det om.
Måste man också förhålla sig till.
Och yngsta känner av de där berg- och dalbaneliknande känslostämningarna som tonåring, och alla issues som kommer med det.
Då förhåller en sig till det också, men asså, på den fronten får jag väl ändå säga att jag är rätt så erfarenhetsmässigt skapligt utrustad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar