onsdag 30 april 2014

Det är inte pannbenet som är min fiende

Och så bara kastade sig Deppet över mig igen. Öppnade gapet och slukade mig i en enda tugga.
Krunsch och kraschmmmm.
Min sjukgymnast sa nu tydligt, talade klarspråk eller vad det nu kan tänkas kallas.
- Nej, jag skulle inte rekommendera att du springer Stockholm maraton.
Det skulle inte vara livshotande men du skulle få plikta efteråt. Du vill ju kunna springa fortsättningsvis, inte sant? Du skulle säkert klara det för pannbenet är det inget fel på. Det är mer logiken innanför som strular.

Och då fattade jag.
Tror jag.
Och jag blev så märkligt deppig igen.
Kanske beror det på att jag på något märkligt vis hade hoppatshoppatshoppats att allt skulle vara frid och fröjd efter  a l l a   d e s s a   d a g a r   m e d   v i l a....
But no.
Det är en nerv och nerven är inte med på vad jag har på min agenda.
- Vi ska bygga upp det här och satsa på att du kan börja med löpning igen i sommar.
I sommar?
- Amsterdam då, i oktober, maraton?
- Låt oss ha det som mål.

Nu ska jag bara deppa (vill åka hem, krypa ned i sängen med täcket över skallen, inte den där jävla nerven den kan gott få frysa).
Sen ska jag komma igen.
Ja, jävlar vad jag ska komma igen.
Amsterdam.

Fira Valborg

Valborg minsann, himla najs tycker jag även om april gick lite fort (och inte var så skoj på träningsfronten) så är det ju en väldigt, väldigt fin tid det här.
Från april och framåt är en tid på året som jag tycker otroligt mycket om. Bara roligt i Bullerbyn typ.

Och Valborg ska firas traditionsenligt med egen brasa hos mams&paps, tidigare också min farmor och ändå längre tillbaka i tiden, farfar, på deras ställe. Det är fin samvaro, ingen direkt sång och samma förtäring sedan vääääldigt många år tillbaka.
Det ska vara korv med bröd, potatissallad, tuppkaka till kaffet.
Här ändrar vi inte ett enda dugg.
Firat Valborg på detta vis har jag gjort sedan koltåldern med några få undantag; något år var jag fattig student och hade inte råd att åka hem.
Ett annat år blev det istället bröllop i Tyskland (Mannens kusin) och det var väl då ett himla dumt datum att välja tyckte jag först.
Mitt, som jag minns det, enda avhopp under tonåren var när jag gick första året i gymnasiet och kände någon slags yttre press att jag borde göra något annat, mer ungdomsbetonat. Eftersom supasupasupa inte var min stil och inte heller fanns i min umgängeskrets, landade det hela i att jag hängde med en kompis i en närbelägen bruksort med absolut inget som helst nöjesutbud för min målgrupp.
Vi ägnade kvällen åt att traska runt i en regnig, kall och rätt öde bruksort i hopp om att det skulle uppenbara sig några snygga killar på någon parkeringsplats.
Typ så.
Vi fick emellertid ge upp, både pga av risk för att bli nedkylda och insikten om att snygga killar sällan/aldrig uppenbarar sig så där på parkeringsplatser (och att oddsen att de skulle vilja snacka med oss måste ha varit tämligen låga). Vi gick istället hem till kompisen och lyssnade på Bruce Springsteen.
Bruce var inte mitt val men eftersom min kompis var djupt, djupt förälskad i Bruce fick det bli kvällens musik.
Det här tilldrog sig på 80-talet som sagt en iskall valborgskväll och för två rätt desillusionerade unga damer var Springsteens stämma ett helt ok sätt att fira in våren på.
Men året därpå vill jag minnas att jag firade med mor&far&syskon&farmor igen.


Orange Onsdag

Dagens Valborgskavaj går i orange.

kavaj och tischa Lindex, brallor Monki

tisdag 29 april 2014

Om Libby själv får välja

Mannen ska vandra med en kompis igen.
Tälta.
Eller förresten det kanske var vindskydd den här gången.
Festligt, i synnerhet nu när det ska bli skruttigare väder och kallt. Ännu mer natur alltså.

Det första jag tänker är att "oj, vad kul för Mannen, han gillar ju verkligen friluftsliv och sova på liggunderlag".
Det nästa jag tänker är "undrar vilken trams-romantiska komedi jag äntligen kan välja och se alldeles själv, nedbäddad i soffan med en kopp te och choklad".

Hm.
Nu kanske jag inte tänker de där tankarna i exakt i den ordningen som här ovan är presenterat.
Men jag vill gärna ge sken av att vara en rakt igenom godhjärtad person med absolut inga som helst egocentriska tankar på egen vinning.

Så funkar hjärnan (eller inte)

Jaha.
Så har då ännu ett startbevis ramlat ned i brevlådan, ännu ett startbevis till troligtvis ännu ett lopp som blir = DNS.
Trist.
Och samtidigt - jag ska till min sjukgymnast imorgon - så börjar jag genast kalkylera.
Kalkylera, överväga, fundera.
Hjärnan snurrar ihop Rena Fantasierna. Men tänk! Tänk om.... läget börjar hamna inom zonen för ok, rätt bra, kry, läkt ihop, börja träna typ lite grann?
Det har känts eeeh rätt så bra de senaste dagarna, har det inte det?
Inte lika stel på morgonen, inte alls stel nu när man tänker närmare på det.
Jag har inte tagit snabba steg (det har jag väl inte?) utan promenerat raskt med korta steg.
Cyklat istället.
Om.
Och jag säger om, jag skulle starta i något lopp snart, skulle jag orka?
Beror förstås på vilket lopp som knashjärnan tänker på.
Tja, och så beror det ju väldigt mycket på hur lång tid jag tycker att det får ta att springa själva loppet.
Skulle jag hinna träna något och i så fall kan det föra något gott med sig?
Varför kickar tankarna igång så här?
Jag visste det innan, nu är jag övertygad; jag är ju helt dum i huvet.

Dagens denna tisdag

En tischa med bokstäver vill man (jag) ha.
Och inte kunde jag motstå att fjantmatcha med svarta byxor... ;) Kommer säkert att bli lite varmt fram emot eftermiddagen om den utlovade väderprognosen med sommarvärme håller.
Men nu tänker vi inte på det. Nu blir're kaffe och enligt nya morgonrutinen en stunds körsbärsträdsfilosoferande.



dagens tischa från Lindex, brallor Monki

måndag 28 april 2014

Tidigare idag

Titta vad jag hittade i kameran!
Jamän visst, imorse ropade trappan på mig och jag knäppte några bilder på test.

dagens prickar från Indiska, sköna chinos från HM, skor Vagabond


Det är en vacker tid

Och under frukosten tar jag mig tid att filosofera över våren istället för att känna efter hur det är ställt med Surben, depp-barometern och annat.
Körsbärsträdet utanför köksfönstret är så rart, det verkligen levererar med sina fina buketter av vita körsbärsblommor strösslade över hela trädkronan.
Brukar det blomma så här tidigt?
Jag kan inte se mig mätt på det och tänka på sommaren som väntar vart efter.
I lördagsnatt när jag kom hem vid två-hugget efter min nattkörning (ungdomstaxi) lyste blommorna vita i dunklet.
Overkligt vackert.
Så där så att det gör ont och man hela tiden tänker att "nu måste jag ta in allt, verkligen se allting".
Vara med.

söndag 27 april 2014

33 km följecykel

Om man inte springer kan man vara följecykel. Vilket uppskattades av LöparMannen eftersom följecykel kan ta hand om all vätska och dessutom ropa peppande hejarrop, snacka en massa strunt under färden och vara lite sällskap.
Sagt och gjort, i strålande sol trampade jag iväg som följecykel till Mannen.
Lite kluvet det där eftersom jag egentligen vill springa själv, men lite cykling fick bli dagens rehabträning.
Samtidigt slog det mig att shit, vad långt det är, har jag verkligen lubbat så här? Och viktigare; kommer jag att göra det igen?

Sedan finns det ju en lite fallgrop i det här att en tränar och en gör det inte.
Gissa vem som kör lite fler hemma to-dos eftersom man inte lägger tid på träning?
Inte så svårt att gissa - inte sant?

Så, vad är det som krånglar? eller varför springer inte Libby

Surbenet är inte Surbenet för ingenting.
Högt upp i höfthöjd finns en gammal muskelskada som jag förärades i tjugoårsåldern och är inte relaterad till löpning alls.
Den skadan har jag dragits med som sagt i åratal, alltid haft lite alternativ mycket ont och hållit ontet i schack genom att träna och hålla igång kan man säga.
Jag har testat; akupunktur, massage, varit hos kiropraktor, naprapat, sjukgymnast, läkare samt vid något tillfälle testat värktabletter. Men. Det som funkat bäst har varit att träna.
Nåväl, den här gången kanske det blev för mycket av den varan.

Sedan har min sjukgymnast en teori om att det nu är en nerv också som är i kläm och det kan ta tid innan det ordnar till sig.
Och massören i sin tur har hittat muskler som är sååå stela. Dessa har hon sett till att ge vad de tål och Surryggen känns faktiskt mycket bättre.
Än så länge har jag inte kopplat in någon mental peppare (det är där ni kommer in ;)) till mitt entourage men i veckan som gick hann jag med både sjukgymnast och massör.
Samt en tröstvända bland provrum och frisör.
Som ni säkert förstår kommer jag hålla er uppdaterade vad entouraget kommer fram till.

lördag 26 april 2014

Dagens

Ja, jag har kläder alltså.
På mig.
De blir bara inte fotade i trappan längre.

DNS eller AnalysBeth tar över

Om nu någon fortfarande läser här på denna blogg (av tystnad) så ligger det till så här;
Jag behövde samla tankarna. Därav fullkomlig bloggtystnad.
Flera har fått lyssna irl och kommer få fortsätta att lyssna på Klagosången.
Och Klagosången handlar om känslan av att Festen. Är. Över.
I alla fall för tillfället, för stunden, den här veckan, måndaden (oh nej) .... för hoppas slutar man ju aldrig. Att det ska ändra sig till något bättre.

Om ni visste vad jag pendlat mellan depp och hopp.
Och ja, det finns mycket annat som är mycket värre i världen.
Men det här är min känsla.
GnällBeth höll (håller?) på att kapa bloggen, AnalysBeth gör ett tappert försök att reclaima bloggen.

Vad är det då?
Det är Surbenet. Som på något vis har fortplantat sig och allierat sig med Surryggen som i sin tur gör att det funkar inte att springa.
För tillfället.
Nu är frågan; hur länge pågår "för tillfället"?
Ja, det återstår att se lite grann. Nu äter jag lite Naproxen och "vilar".
Jag har för mig själv försökt analysera läget och känslan lite grann.
Det här bakslaget tog musten ur mig fullkomligt. Okej.
Bakslag har jag varit med om förut, visst. Men nu känner jag mig så (jävla) snuvad på det jag tränat inför att jag blev riktigt ledsen av det.
Ni har hört mig säga det förut; det är inte loppen i sig bara.
Visst känns det bittert (ja, det gör det) att ha haft ett mål, tränat hela vintern, gnetat i vintermörkret och i skitväder bara för att nu få promenera med "små steg" (säger min sjukgymnast), nu när det är ljusa vårkvällar och förutsättningarna för löprundor är ta mig sjutton optimala (men åååh, Klagosångsyl). Och alla mil man stoppat in i benen. Okej.
All konditionsträning. Okej.
Rätt ner i... ingenting - för är det något man tappar är det kondisen. Det vet jag sedan tidigare.
Nej, det är liksom mer än så.
Löpningen är en del av mig.
Jag springer liksom. Det är jag. Jag identifierar mig med det.
Nu tar hon väl ändå i tänker någon. Guuu vad pretto hon är.
Nej, men det är faktiskt så det känns. Det är skitviktigt för mig att få springa, lite hit och dit.
Jag kan berätta att det blir väldigt tomt när man inte får göra det man gillar att göra (plötsligt har man glömt alla trökpass som man gnällde över, haha).
Väldigt tomt.
Och kranen med endorfiner är hårt, hårt åtdragen. Det gör ju inte precis att man tacklar motgången lättare precis, eftersom de där endorfinerna kom just från det där som man just nu ska vila sig ifrån.

Och då blir det DNS av alltihop.
Did Not Start.
Alltså den förkortning det står i rullorna för lopp. En löpare som inte kom till start.
Libby = DNS framöver.
Jag och Kakan skulle ju upp och springa halvmaran Womens health nu idag.
Det blev DNS istället.



måndag 21 april 2014

Hur ä're?

GnällBeth hälsar att Libby nu åker känslomässig berg- och dalbana pga utebliven löpning.
Ett försök till testrunda fick avbrytas abrupt efter knappt 500 m och slutade i en kaskad av tårar i hallen.
Ibumetin är inte längre hennes vän, de har gjort slut.
Däremot är Surbenet hennes Absoluta Fiende just nu.
Man kan säga att Libby hamnat i någon slags emotionell radioskugga och inte riktigt orkar formulera sig för tillfället.
GnällBeth skulle mer än gärna vilja ta över hela bloggen men har inte fått tillåtelse till det.
Over and out.

lördag 19 april 2014

Påsk

Det vankas påskbuffé minsann. 
På svensk mark. 
Ibumetin är fortfarande min vän. Påsk blir det i vilket fall som helst.

torsdag 17 april 2014

Prisvärt torn - Segermonumentet

Så svängde onsdagsvädret om, från grå till blå himmel och riktigt skönt i solen.
Vi drog till Siegersäule - Segermonumentet - och beundrade både guld och mosaik.
För att inte tala om utsikten! De många trappstegen upp belönade oss med en vy över Berlin. Inte var det dyrbart heller, för 3 euro/vuxen (2,50 för barn, studenter) fick vi både motion (trappor) och utsikt (underskön). Segermonumentet når man via tunnlar så man ska inte försöka sig på att springa i den stora trafiken som snurrar runt, runt monumentet. Vi såg en barnfamilj tjurrusa i rondellen och man kan ju undra varför när det finns nedgångar i alla väderstreck.

Och självfallet måste Mannen och jag tugga lite om Berlin maraton från september, förra året och snacka om på vilken sida om monumentet vi sprang (man kunde nämligen välja).
Jag sprang till vänster i färdriktningen.
Där under ängelns kjol kan man stå och titta ut.
Monumentet skuggar lite.
Yes, där nere startade jag i september.
Och borta vid Brandenburger Tor gick jag i mål.

Förkyld i Berlin eller Utan ibumetin stannar Libby

Denna resa testar Libby att vara überförkyld.
Det är inte något jag rekommenderar.
Hade jag varit hemma hade jag suttit i sjukhörnet det är ett som är säkert men, nu ligger ju Berlin här utanför hotellfönstret och man vill ju vara ute och ströva, vilket vi också har gjort alla dessa fina dagar.
Jag laddar med ibumetin, tyskt nässpray som tar en till mentolhimlen på två röda. När jag känner att orken tryter; ny ibumetin. Jag tänker inte sitta på hotellrummet och kolla tysk tv. Där går gränsen.

Att uppleva en stad; kanske gör det sig bäst när man får promenera och det var inget undantag på onsdagen men vi inledde med en tur med U-bahn till ytterligare en second hand-butik. Nu tror jag vi har fyllt den kvoten.
Och på resa;  det blir lätt mycket tvära kast. 
Vi besökte bland annat Holocaust Mahnmal, minnesplatsen för Förintelsen, en mycket speciell och vacker plats.
Och inte långt därifrån; Reichstag. Vi strosade via Tiergarten, kollade in folkvimlet och beundrade den tyska riksdagen utifrån. Vi kände inte för att köa vid säkerhetskontrollen utan nöjde oss med att beskåda den pampiga byggnaden utifrån. 
Utmed floden Spree tog vi oss till Friedrichstrasse för att hitta någonstans att äta. Idag fick pappan välja så att han kunde få sin tyska korv med rödkål - vi andra valde annat.

Holocaust Mahnmal.



tisdag 15 april 2014

I provhytten


Ser man på en grå (!) klänning. Surprise.
Den får åka med hem. 

Berlin genom iphonens kameraöga

Inte kom jag upp i tv-tornet idag heller!
Det var en så meeeegalång kö att vi beslutade att göra annat. Vi får se om vi ids förboka biljetter (dyrt för storfamiljen) eller om vi väljer att bränna pengarna på annat.

Istället blev det en dag då vi flanerade runt lite halvt planlöst, vi letade efter en second handbutik som äldsta ville besöka. Den visade sig vara stängd, men det fanns ju en lista så vi jobbade efter den. Det gjorde att vi drog runt rejält i stadsdelen Mitte, cirklade lite vid Hackerscher Markt (rekommenderas - pendelstationen är läcker, många matställen).
Vi hittade önskad butik och de tre äldsta släpptes fria där medan mamman deras gick in i butiken intill (COS).
Idag var det mycket gå, gå, gå. Stundtals iskall vind och spöregn som vi lyckades undvika.
U-bahn tog oss till Potsdamer Platz vilket blev tvära kast om man betänker atmosfär och byggnader.
Där är det futuristiska affärs- och kontorskvarter med hus värdiga benämningen skyskrapor.
Vi tog oss en titt på den rymdaktiga "innergården" vid Sony-huset. Hm, intressant och kyligt snyggt men inte speciellt hög mysfaktor. Det var någon slags uppladdning för premiären av nya Spindelmannen-filmen där, passade ju bra både med tanke på arkitekturen och att det var stora biosalonger samt ett Filmmuseum där.
Vi skyndade dock tillbaka till Hackerschermarkt för att hitta en restaurang att intag kvällens middag på.
Verkar som jag bara får se dig från markplan.
Nej Mannen, vi är inte hungriga.
Det finns så många snygga hus...
Kringlan jag inte vill vara utan.






Planer idag

Nu  m.å.s.t.e. det bli tv-tornet! Här bor vi precis intill och traskar förbi tornet, precis som sist i Berlin. Så kan vi inte ha det. Jag bryr mig inte om det är en turistfälla eller inte. Upp i tornet ska jag. 
Sedan kanske det blir second hand-butiker. Det är visst någon som har en att-göra-lista på det. 
Vi får se! Det är det som är så kul, man får se vad det blir. Först blir det hotellfrulle tillsammans. 
Grå himmel över Berlin igår.

måndag 14 april 2014

Hej Berlin!

Men så där, då var man i Berlin igen. Man ränner runt och återupplivar minnen från i höstas då man var här och sprang maraton. Vi har till och med fått samma hotellrum på vårt hotell. Märkligt!

söndag 13 april 2014

A what we in Sweden call välbehövlig kick in da äss

Att jag ska ha så svårt för att bara vara stilla! Men jag låg och muttrade lite i soffan, läste ut en bok och sedan fick det fasen vara bra med allt mitt gnällande.
Jag gick ner i källaren och målade några handtag till dörrarna och sedan packade jag klart.
Största dottern kom hem och pekade med hela handen vad som skulle bli kvar i väskan och vad som skulle bort. Skönt när någon annan bestämmer ibland.
Nu ska förkylningen bort och Surbenet vila, sedan kör jag igen.

Men Hej, bloggen

Igår undvek jag bloggen eftersom det kunde ha mynnat ut i en aldrig sinande gnällsång.
Anledning? Jag sprang i fredags och det gick uselt samt att jag igår kände att nu är en förkylning på ingång och Surbenet fortsätter att krångla.
Humör just nu; inget vidare.
Istället har jag hunnit måla både toadörr, källardörr och golvlister samt haft alldeles för mycket tid på mig till att packa.
För mycket packningstid gör att jag blir extremt velig och hela processen blir förfärligt utdragen.
Jag stirrar på väskan som om jag med blott tankekraft ska få ned mina prylar.
Helt otroligt, jag måste framstå som oerhört patetisk. Här ska jag ut och resa och ha skoj och så stirrar jag bara på resväskan.
Innan jag tar tag i allt igen ska jag ligga i soffan och vila.

fredag 11 april 2014

Fredagens

Men så där då. Då är det fredag och det betyder att kan se en liten ledighet skymta efter arbetsdagens slut.

Helgen är välkommen, här ska hinnas med målning av toadörr och packa kappsäcken och så springa lite, lite också förstås.

dagens skjorta HM, byxa Lindex

torsdag 10 april 2014

Bra bra - en lista


  • två arbetsdagar sedan väntar påsklov
  • bokcirkelträff i afton - fett najs
  • bara en lätt känsla av träningsvärk (inte värk och låsningar) efter gårdagens knådning
  • det regnar inte!

Torsdag i veckan

Dagens suddiga i trappan.

stickat ljusblått Nowhere, grönt i manchester Åhléns.

onsdag 9 april 2014

Kära träningsdagbok; Surbenet fick svar på tal

Denna regniga onsdag tog jag med Surbenet till massören igen.
Och Surbenet fick sig en omgång. Rejäl sådan.
Återigen; fascinerande kunskap det där. Hur min massör läser av, liksom checkar av kroppen, petar direkt på det onda och sedan bearbetar och spänningarna släpper.
Det stavas hårda nypor.
Jag grimaserar av hur ontskönt det gör när de uppstudsiga musklerna får hjälp att lägga av att vara så jädra spänniga av sig.
Verkligen grimaserar alltså.
Jag har fått klartecken att springa, fast inte asfalt i början. 
Jag ska köra lite vackert, jag tänker mig att jag ökar distansen lite i taget. 
Mitt planerade träningsschema har fått sig en törn men jag kommer igen och den här ofrivilliga pausen kommer kanske (förmodligen) påverka kommande lopp (negativt) men okej. 
Sånt händer, jag ska verkligen försöka komma upp i mängd igen.
Ja, ni hör. Jag ältar högt här på bloggen. Precis som vanligt.

Vad som orsakat detta tillfälliga stopp i maskineriet? Tja, en käck liten cocktail av en urgammal skada som jag har haft besvär av från och till sedan tjugoårsåldern, före min tid som löpare - då var jag en aerobicstjej. Kanske har det blivit för mycket asfalt, troligtvis också min ökade träningsmängd och så eventuellt lite slarv med stretchandet. Rör om och så blev det Surben av alltihop.
Jag tänker; det kunde varit värre. Nu tar jag nya tag, jajamän. 
Så jag har bokat nya tider med teamet. Ja, min sjukgymnast och min massör.
Vad jag behöver nu är en manager.

Kära träningsdagbok; Surbenet försökte protestera

Mitt entourage och jag.
Nu har jag inte bara en Coach som jag är gift med,  ett eget Löparkollektiv av vänner, en sjukgymnast utan också en massör - det börjar likna nåt nu tycker jag.
Eftersom min sjukgymnast lämnade återbud hastigt (borde vara förbjudet) och jag ändå måste ringa och stämma av min tid med massören hann jag få lite konsultation via telefonen.
Hon tyckte det var bra om jag testade att springa lite, lite innan dagens behandling. Så jag och Surbenet tog en liten runda.
Och Surbenet protesterade förstås. Jag hann tänka att det här, det går aldrig. Jag såg alla planerade lopp försvinna i fjärran.
Jag började nästan lipa.
Jag fick till den lilla motionsslingan en knapp kilometer från mitt hem.
Jag kände något som kan liknas vid förödmjukelse. Jävla Surben.
Men på slingan som inte är asfalt ska tilläggas ändrades plötsligt Surbenets inställning. Trots att jag hade värmt upp som den värsta gymnastikfröken hemma på gården var det som att nu tyckte Surbenet att det gick skapligt att småjogga. Så jag småjoggade och tog några varv på den där slingan.
Det kändes inte 100% underbart i Surbenet men 250% kalas att vara ute och springa.
Fasen, jag är så addicted.

Vår tralalala la

Här sitter en annan och fantiserar om våren.
Kylan överraskade mig igår och idag toppar vi det med det regn som inte hann komma under gårdagen.

dagens långa kofta Lindex, kortärmat Zara, jeans Flash

Homefront

Nu har Mannen varit iväg ett par dagar och en annan har kört hemmarejset på egen hand. Visst, det är inte som när kidsen var små, verkligen inte men det är ändå inget latmansgöra.
Men om jag känner mig lite småtrött brukar jag tänka på den tiden när alla barnen var små och Mannen jobbade i Uppsala i perioder. Jag jobbade 80% tror jag och rattade hela cirkusen med hämtning/lämning, laga mat, köpa mat, lägga barn, väcka barn osv. Tror att någon av tösabitarna hade hunnit börja skolan, jo så var det.
Den riktiga utmaningen kom när en av flickorna blev sjuk och jag fick fara runt mellan vårdcentral, läkarmottagning på sjukhuset och apoteket på en och samma kväll. Och hade med mig alla fyra flickorna. In och ut i vår stora folkabuss som jag rattade runt. Den kvällen var jag så värd min kopp te i soffan.
Ah, det var då det.
Nu är de ju stora och det är annat att tänka på.

tisdag 8 april 2014

Protest

Som protest mot Surbenet anmäler jag mig i rask takt till två lokala lopp.
Nu hoppas jag på att få testjogga senare idag.
Vi får se vad Surbenet har att säga om det.

Tisdagens

Känns som vår på riktigt nu, inte sant?
Som jag tycker om det, njuter, uppskattar, vill inte missa en dag av vårens framfart.

dagens gula från Åhléns, byxorna likaså, skor Asos

måndag 7 april 2014

Ups, glömde

F'låt bloggen.
Du har ju fyllt år. 31 mars är ju datumet - så grattis då. Lite så där i efterskott.
Och med tanke på helgens tårtbonanza behövs det knappast mer av den varan.
Nu har jag kluddat här i fem år, jag kluddar väl vidare lite idag också.

Snart så; jeansjackan

Lite av en dagens inspirationsbild. 
Jag ser fram emot att kunna slänga på mig jackan av jeans. Än så länge är det lite väl sval utomhustemperatur men lugn, det kommer snart en tid för jeansjackan.
bild lånad från HM
Nu kan man ju nästan ge sig på att räkna ned en smula. Oxveckorna t ex, dessa ibland tunga veckor fram till påsk, de börjar rinna undan. Man har lite ledighet att se fram emot också, man tackar man tackar. Toppar man det med en resa till Berlin så har man anledning att flina upp sig.

dagens ränder från Lindex, säckiga byxor HM, stövletter Vagabond

söndag 6 april 2014

Söndagspyssel Eller är man inte tränar

När man inte ska springa sitt långpass utan skulle kunna ligga i soffan kan man lika gärna måla en lagad toadörr.
Mannen har lagat, pysslat och nu kopplades MålarBeth in. Det där kommer bli bra, roligt att den gamla dörren får hänga kvar, både känslomässigt och ekonomiskt. I all sin enkelhet är det den dörren som hängt i huset en massa herrans år.
Och när man målar toadörren bländande nyvit måste ju dörren intill som går till källaren också målas bländade nyvit.
Målar man dörrarna måste man måla dörrfoder, målar man dörrfoder..... eeeh då kanske man också måste måla golvlisterna..... stopp stopp.
Där stannar vi tror jag. Nu har jag målaruppdrag så det räcker en stund och jag hoppas sååå att min ofrivilliga vila pga surbenet ska vara över snart så jag har inte så där mycket målartid som jag hade för 16, 15 år sedan då jag varvade barnafödandet med att måla i detta hus.
Nu ska jag måla lite mer men med nagellack istället, vad kan passa bättre än Chanel April?!

lördag 5 april 2014

Lördagens

Fick bli en gammal favoritklänning från Jeane Blush denna lördag och så snart gästerna åkt hem dök jag i mina sköna cargobrallor och slängde mig på soffan.
Fast jag kickade igång en maskin med tvätt först, jag måste ge sken av att göra lite nytta medan Mannen försöker reda ut den röra som KofotsBeth ställt till med gällande toadörren.
De dörrar som finns i handeln har helt fel mått för vårt dörrhål, antingen för höga eller för låga och det rör sig om fem centimeter hit eller dit -  dumt tycker jag. Måttbeställa känns inte heller aktuellt, en snickare har sagt att det är himla svårt att få det där bra. Billigt är det inte heller.
Tja, så nu kämpar Mannen med att reda ut hur vi ska snygga till dörren och få ett fungerande lås.
Jag håller mig till soffan, det får räcka med att jag brutit upp dörren tycker jag.

En tårtbuffé senare

Det fick bli tre hemmabyggen till lördagens tårtbuffé; Pinocchiotårtan, Eksta chokladkaka pimpad med blåbär (vi gick loss lite där på blåbären) och en citronkladdkaka som var syrlig och himla god. 
Scillan är ljuvlig just nu och vi försåg det lilla tårtbordet med dessa. 
På det hela taget en trivsam förmiddag.







Påskpynt anas där på bordet, yngsta dottern och jag tog fram det redan förra helgen! 
Och kakfotograf var som vanligt Nora.

fredag 4 april 2014

Vita byxor

tre vita

tre vita by librarybeth on Polyvore

Det händer att jag blir sugen på vita byxor, mig veterligen har jag aldrig ägt några... trodde jag tills jag kom på mina vita linnebrallor.
Okej, men en annan modell då? Vore inte det lite trevligt, fast jag vet ju att jag har svårt att hålla dem vita.... (mvh signaturen KladdBeth).
Frågan är; de lite mer dressade eller de i jeansmodell.....hmmmm
Och viktigast av allt; när är det ok att dra på sig vita brallor... maj?

Stressigt värre

Ringer hem till hemmavarande ungdom som skulle haft en lektion idag som blev inställd.
Soft.
Hemmavarande ungdom är personen i fråga som ska äras med en tårtbuffé imorgon.
Jag tycker att hemmavarande ungdom ska göra några knop för att underlätta för sin ömma moder så hon slipper få blodsmak i munnen av flera to-do's.
Dammsuga undervåningen till exempel.
Jag frågar;
- Hej, vad gör du?
- Tittar på en serie (ja ba; Nähä - verkligen? blir typ skiiiitöverraskad!!)
- Jag tänker att det vore fint om du dammsugar bottenvåningen.
ljud av kvävd suck
- men ååååh..
- ....och torka av trappan först
- määääh, torka trappan är ju SKITJOBBIGT
For your information; det är en helt vanlig trätrappa, sliten men helt ok, innehållandes ett ordinarie antal trappsteg, inte 2 kilometer.
Intressant. Dammsuga ok, torka trappa skitjobbigt.
Hm.
Slänger in ett uppdrag till;
- Sedan kan du cykla bort till blomsteraffären och införskaffa tulpanbuketter.
Det svalde hon med hull och hår.
Då vare bara det där med tårtorna också...


Tårtbuffé comin' right up eller ge mig ett tårttips!

Jag tycker att jag är så himla smart när jag planerar något långt i förväg. Sedan när det väl drar ihop sig undrar jag hur jag tänkte.
Jag ska veva ihop en tårtbuffé och köra lite kaffekalas med schläktingarna eftersom äldsta fyllde för X antal veckor sedan.
- Vi gör en tårtbuffé! utropade jag.
- Ja, tjoade 18-åringen.

Okej. Buffé betyder flera saker att välja på, tårtbuffé alltså = flera tårtor.
Fredag och tårtorna ska vara bjudningsbara i morgon på lördag förmiddag, vi begränsar oss till tre tårtor, mer orkar vi ändå inte äta.

Jag har efter noga övervägt situationen bestämt mig för tårtan som ofta går under namnet Pinocchiotårta (ni vet marängbottnar, grädde, bär). Det är en tårta som jag kan, inte är så svårt, ger bra utdelning i antal tårtbitar. Dessutom är den svingod att äta dagen efter, ni vet väl att dagsgammaltårta är en delikatess?!
Sedan vevar jag nog ihop Eksta chokladkaka, det är en vanlig kladdkaka med ett tjusigare namn.
Visst, det är ingen tårta men den kan jag så bra och med grädde till så blir det ju som en tårta.
Och som nummer tre.... tja, det är där ni kommer in i bilden!
Kan någon vänlig själ ge mig ett bra tips på en lättlagad god tårta som 
jag hinner med ikväll /natt?
Det där var en köpetårta!

Fredagens

Tur det kommer en helg nu, väldigt lägligt minsann.
Förutom att jag ska sova och vila surbenet så räknar jag ned till måndag (!) då jag ska tillbaka till min sjukgymnast. Underverk då pliiis, lilla surben.


dagens jacka och bralla Monki

torsdag 3 april 2014

Amaaazing

Jag jobbade för länge (ska ju ändå inte träna). Sedan hann jag skjutsa hästtjej till stallet, göra risotto och lax i ugn (allt blev torrt eftersom jag tajmade uselt hämtning av hästtjej).
Och inte nog med det; jag sydde fast två, jag upprepar två (2) knappar som suttit löst i en kofta (avskyravskyravskyr den sortens handarbete, eller för att vara mer exakt; allt handarbete).
Sweeet Djisus, vad jag hinner med saker när jag nu inte löptränar.
Wiiiho, vaaad ska jag hitta på imorgon efter jobbet???

Comme ca en torsdag

Innan jag gjorde ett svikthopp rätt ner i bingen och sov som en liten gris så tittade jag förstås på Sveriges Mästerkock, det var ju final!!
Jag hade förmånen att sluta redan klockan 18 igår vilket gjorde att jag fick en tv-soffasittning med girlsen, lyxigt.
Vi var eniga; Amir var en värdig vinnare men vi ville ha Ala som segrare så ni kan tro att det utbröt protester när tävlingen var slut.

Nu är det torsdag och jag ska inte träna idag heller.

dagens prickar är en klänning från Indiska, tröja Lindex

onsdag 2 april 2014

Så är det just nu

Inte så muntert.
Jag ska inte springa på flera dagar nu. Det är löpstopp som gäller i alla fall fram till på måndag.
Jaha. Där ryker en hel träningsvecka.
Det passar inte mig så bra just nu, jag vill ju träna och ladda.
Men nu är det som det är. Min sjukgymnast checkade av och avskrev vissa oroligheter, diskbråck till exempel som skulle ha kunnat varit storboven. Så långt tänkte ju inte jag, jag har ju liksom ont i benet.

Men nu är det viloläge som gäller och sedan ska vi börja jobba med det här, för att citera min sjukgymnast. Det passar mig utmärkt, förhoppningsvis får jag börja springa då också.

Det som jag reflekterar över är hur ett löpstopp och insikten att jag inte ska få träna på flera dagar så snabbt får negativ inverkan på mitt humör, min kroppsuppfattning, min ork.
Det är ju ingen ny situation, jag har testat ofrivilligt viloläge förut men det blir som tvärnit varje gång det händer.
Och jag fattar att det låter så futtigt och dumt för om allt går som det ska kanske jag är igång nästa vecka.
Hm, det handlar inte bara om att det finns ett lopp jag ska springa, det är löpningen i sig.
Den är helt enkelt viktig för mig.

Det var förfärligt vad trögt det är idag - en lista

Dagens....
Koncentrationsnivå: låg
Tankeverksamhet: när blir'e träskopremiär
Arbetsfart: jobbar på det
Räknekluring: dagarna till påskledigt

Randig igår, randig idag

Kör randigt idag också, passar bra eftersom det är randigt som är dagens tema i living by W:s fotoutmaning på insta.
Vanlig jobbardag och jag tuggar mycket med mig själv kring löpningen just nu. Oroa er inte, det där ältandet kommer med största sannolikhet stänka över här på bloggen. It aaaalways do.


dagens ränder kommer från Zara, fjärilar runt halsen Soaked by luxury, brallor Monki, skor fr Vagabond som jag försöker gå in, kan lika gärna få skavsår nu när jag inte kan springa, sa hon tjurigt

tisdag 1 april 2014

På toadörren

Information är viktigt.

Barnen skämtar med mig aprillo eller KofotsBeth jobbar på distans

Jag trodde först att kidsen skojade till det lite när de ringde och sa att nu var det en kompis som var inlåst på toa igen.
Dörr(fan) hade gått i baklås trots att låset är
 1. utbytt
och
2. ingen nyckel användes

Vad göra? Kompisen kan ju knappast vänta tills jag har tagit mig hem så KofotsBeth instruerade äldsta hur man gör när man öppnar den där toadörren med kofot.
Vi kanske borde skaffa ett draperi till den där toan istället?

Tja, vad ska man säga? Hej tisdag?!

Jag deppar lite nu.
- Ska du springa i kväll frågade Mannen.
- Nä.

Nu ska jag ta det här surbenet (släp, släp, släääå) och trampa ned till jobbet.

dagens ränder COS, prickar HM?, slappa brallor Monki