Det har vi bananen att tacka för, mitt hemliga vapen!
En halv banan i skal i ena näven - det körde jag på Lidingöloppet i fjol.
Eftersom magen min inte tål sportdrycker får man lov att hitta på annat.
I höstas sprang jag med en halv banan i varje näve. Ja, bananen blir lite mojigt uppvärmd och mosig när man håller den så där i näven en lång stund.
Och det är en del av själva tricket faktiskt. Då blir det lagom mosigt och enkelt att trycka i sig en liten, liten mumsbit vid behov och skalet fungerar som en praktiskt förpackning.
Låter det gojsigt och knasigt? Jajamän, men det är sånt man inte ägnar en tanke åt när man vill springa en längre sväng.
Så igår praktiserade jag halvabananen-tricket och det funkade fint.
Resten av dagen gjorde jag i princip... ingenting.
Jo, jag tror jag nickade till lite när jag skulle sitta ute och läsa, i övrigt inget spännande.
Vackert så.
6 kommentarer:
Vilken grej! Banan-tricket! Kanske ska provas. Kom på att jag måste prova sportdryck inför loppet.
Banan är grejen alltså?! ;-)
Jag har bara lite russin med mig och druvsocker. Kanske vore ngt med banan då.
Fliselin: jag vet!! Kom ihåg var du läste det först, haha!!! Bästa tricket för den vars mage inte tål sportdryck, jag har testat flera och det är INTE kul med en mage som pajar under lopp.... näru. Mosig banan i näven - det är modellen ;D
Mia: japp! Funka superbra på Lidingöloppet bla. Druvsocker brukar jag också ha med mig men det får inte bli för mkt av det heller!
Är det Lidingö du satsar inför?
Jag fattar inte HUR man kan springa så långt? Jag är helt slut efter 25 meter, eller i alla fall 2,5 km! Imponerande!
Vesna: nope! Inte i år, jag ska springa 3 maror i år. Sthlm, en lopp här och så Berlin.
Lidingö har jag kämpat mig runt 2 ggr, känns som det räcker just nu ;D
Camilla: det är kul! Iaf fram till 21 sedan får jag bita ihop en smula tills det blir kul igen ef ett par kilometer. Ehum. Oftast. kram!
Skicka en kommentar