fredag 1 augusti 2014

Första augusti och det är Drömläge

Jomenvisst.
Vi kom ju hem från vår road trip i måndags. Barnen jublade när vi åkte över Öresundsbron och de plötsligt kunde ha kontakt med näääätet igen utan att vara hänvisade till wifi.
Håhåjaja.
Jag jublade också.
Och att komma hem är också alltid fint.
Sova egen säng. Skrota runt. Alla i flocken sprider ut sig. Vi river upp packningen omedelbums och säger hejsan till kompisen Tvättmaskin.

Sedan har vi hittat en väldigt fin lunk och rutin dessa dagar.
Mannen och jag går upp, tar liten frulle, cyklar till utomhusbassängen, simmar våra längder.
Cykla hem, stor frulle i trädgården  med tillhörande läsa bok-sittning. Sedan springer man sin löprunda. Och så blir det sen eftermiddag man fixar matsäck och så åker alla eller delar av familjen till lilla badstranden.
Nästa dag.
Samma sak.
Nästa dag.
Samma sak igen.
Fast idag; avbrott i rutinen. Min löpning får utgå eftersom jag ska springa långt i morgon istället.
Drömläge med andra ord. Sova, äta, träna, läsa.


måndag 28 juli 2014

Vaknade i Danmark

100 grader på vårt stora vandrarhemsrum i natt. Under våra varma nätter i Kroatien hade vi ju AC som  kompis vilket onekligen gör att man glömmer hur det är att försöka sova i tokvärme. Att ha ytterdörren på vid gavel under natten kändes ju inte direkt aktuellt.
Nu har vi inte mer än ca 50 mil kvar på vår road trip.
Vad kul vi har haft!
Vad vi ser fram emot att få komma hem!

söndag 27 juli 2014

På hotell 2

Här slår kyrkklockan varje kvart och vi väcktes klockan 6 med 133 (?) slag. 

Mannen räknade. 

lördag 26 juli 2014

På hotell

Innan lunch idag hade vi hunnit med fem länder.
Det är ju rätt coolt får man lov att säga,  när man far genom Europa och åker från Medelhavet och in bland alperna och sedan blir det slättland och finfina åkrar och lantliv.
Kroatien, Slovenien, Italien, Österrike och så Tyskland. Häpp.
Nu ska vi sova på ett hotell i Tyskland vars inredning, åkej - nu låter jag dryg och snobbig men den vittnar om att tiden har stannat någon gång 1983.
Det är en sömnig liten stad som inte hör ihop med beskrivningen pittoresk och dagens middag är inget att skriva om hem direkt.
Så kan det också vara att resa. Täckena är i vilket fall som helst precis som sig bör på tyska hotell;
fluffiga.
Nu är det emellertid 29 grader varmt och vi lär inte behöva fluffet i någon större utsträckning.
Men ändå.

fredag 25 juli 2014

Pozdrav!*

Och precis när vi hittat bästa rutinen på att slå dank i Pjescana Uvala strax utanför Pula är det dags att styra kosan hemåt.
Ursäkta, hallå - vi är inte riktigt klara här än!
Men så är det.

Idag har vi sprungit vår morgonrunda (dji - det var varmtvarmt idag) alt tagit sovmorgon... ja ni vet.
Kört vårt Pjescana Uvala-program och latat oss på stranden (idag valde vi av ren skär lathet att ta stranden här i byn) badat, läst böcker, umgåtts och sedan ätit på vår favoritrestaurang.
Ikväll hade vi dessutom en dejt! Vi har haft middagssällskap av samarbetskollegor till Mannen - de var från Belgrad och var här på en liten weekendtrip. Det blev alltås jobbprat på semestern för vissa...!
Man kan förena nytta med nöje - förstås intressant att få chansen att språka med de som bor här, inte precis här men inte långt ifrån. De hade bilat i 6 timmar och var rätt imponerade av att vi kört cirkus 200 mil för att komma hit....!

Imorgon, tidigt, kör vi norrut igen.
På återseende, Kroatien.

*Hej då!

torsdag 24 juli 2014

Varför byta ett vinnande koncept?

Nä, nä.
Idag körde vi samma som igår;

  • löprunda på morgonen för de som gillar sånt
  • sovmorgon för de som gillar det
  • grötfrulle så klart
  • packa, packa badväskan
  • matsäcksshopping

å så tebaks till stranden vid Premantura med bada, snorkla, läsa, slumra som aktiviteter.
Och nu ämnar vi köra en repris på kvällen igår; apsent till restaurangen (har du varit med om att vänta på fyra girls som duschar och fixar till sig??)
Vi kommer när andra barnfamiljer går hem.
Jag tror jag till och med kommer att välja samma mat som igår?!
Grillad makrill med en stor sallad till.

onsdag 23 juli 2014

Stranden idag

Det blev stranden idag - vi fann bra strand när vi åkte mot Premantura som ligger intill "vår" by.
Inte tråkigt knökafullt utan folk sprider ut sig på ett bra sätt. Det var vägbom för vägen till de olika småstränderna och man fick betala en blygsam liten avgift och så fick man med sig en liten sopsäck.
Så himla smart att skicka med det - bara att göra det skickar man också med en signal om att håll stranden ren och fin! Utmärkt. Att ta med mig mitt skräp är självklart för oss men inte för alla. 
Här hittade vi en liten bukt med sandbotten om man bara tog sig förbi de första metrarna med klappersten. Vi hade svårt att slita oss från badet idag! Hoppas på mer imorgon.

dagens; min kära gamla hatt från Stadium (?), slitna strandblus från Gina tricot, shorts från Lindex - med på bild också de där stranddynorna från Bauhaus. Vi har nu omfamnat dessa och tycker att de är så fula att de blir snygga.

Byarna Roc, Buzet och Hum - vi åker omkring i norra Istrien

Igår tisdag - på självaste Mannens födelsedag - valde vädergudarna att himlen skulle vara tung och blygrå. 
Inte kallt ute men vi insåg att stranden kan det inte bli. När Mannen fyller år brukar det ingå en tur någonstans så varför inte åka till de små befästa bergsbyarna i norra Istrien?
Det blev en mycket fin tur, vi åkte norrut mot staden Buzet som är en liten stad med sin gamla stadskärna inom murarna på krönet av berget. 
På väg dit stannade vi i den riktigt lilla byn Roc för att beundra urgamla kyrkor och torn. Här fann vi också ett värdshus med några få bord utanför entrén. Vi slog till direkt och slog oss ned vid ett märkligt stenbord (en kvarnsten?) med små stubbliknande pallar som fick fungera som stolar. Lite som en servering ur Sagan om ringen. Förmodligen var det damen som serverade som också lagade maten, det tog en god stund innan vi fick vår beställning men den smakade finemang. När vi insåg att den friterade potatisen inte skulle räcka till kidsen och ville beställa mer så tyckte hon inte att det var någon bra idé eftersom det skulle ta så lång tid innan det skulle vara klart! 
Nåväl, då fick det bli pannkakor med choklad till efterrätt istället - det går ju lika bra det!

I väntan på middag i Roc. Jag är på inget vis uppgiven, tro inte det.
Jag filosoferar så klart.
Pannkisar med choklad - aldrig fel.

Beundrar fresker i den lilla bykyrkan - eller det som är kvar av dessa. Lägger pannan i djupa veck över historiens gång.
Kyrkan i Buzet var däremot nyligen renoverad. Stilig som en nyspritsad tårta på insidan.
Hus i Buzet, visst är det vackert med trädgården på kruka utanför dörren!
Dagens; tischa & jeansshorts Lindex, gammal strandblus om halsen för det blev plötsligt lite svalt.
Påmindes om att det lär blir tvättdags för mig också så småningom...
Det finns alltid ett stenvalv vi måste beundra. Det här fann vi i pyttelilla byn Hum.
Grönt i Kroatien - som hemma.
Efter Roc, for vi som sagt till Buzet och sedan vidare på småvägar till den pyttelilla byn Hum. Gemensamt för alla dessa städer/byar är att det var illyriska stammar som byggde försvarsmurar på de höjder som man valde att bosatte sig på. Det ska finnas över 130 stycken sådana små städer i Istrien (som denna del av Kroatien heter), det finns med andra ord många små byar att besöka.
Vi valde dock ut dessa tre.
Dessa byar övergavs men flera är bebodda ända sedan tiden cirkus 900-tal f.Kr. Rätt länge alltså.
Romarna har förstås varit här också och sett till att stärka murar och annat och så byggde man om under senmedeltid. Och när det blev venetianskt styre i denna del av världen såg man till att ytterligare förstärka sina fortifikationer. I Buzet kunde man på sina håll ana arvet efter venetianskt tid, en del balkonger påminde om de man ser i Venedig.

En bra tur blev det, perfekt en dag när regnet stundtals hängde i luften. Självfallet började det regna när vi satt och åt i Roc. Det har liksom blivit vår grej här i Kroatien. Den här gången räckte det med att vi fällde upp det hypermoderna parasollet över vår lilla sittgrupp med kvarnsten och stubbar.

Pula - en regntung dag

Sverige har kanonväder visar min väderapp.
Kroatien... nja - lite ostadigt kan man väl säga.
Måndagen började med en rejäl åskknall och sedan värsta spöregnet, varpå Mannen och jag kastade oss upp ur bädden för att rädda badhanddukar och badkläder från balkongens torkställ.
Sedan stack jag ut och sprang. Det blev en rätt tung runda (semestertung??) i hög luftfuktighet så jag orkade bara 8 km. Vackert så.
Planen för dagen; att dra in till Pula.
Tyvärr - så tänkte resten av Kroatien plus ena hörnet av Italien. Resultat; förfärliga bilköer, inte en enda parkeringsplats, totalstopp i rondeller, polis som agerade trafikljus och dirigerade. Vi har nog aldrig varit med om något liknande.
Vad vi tyckte om det? Not so fun. Vi höll nästan på att alldeles tappa sugen på att besöka Pula.
Hur löste vi det? Vi åkte ut från stan och parkerade på Bauhaus (!) utanför city. Gick in och shoppade asfula stranddynor och höll en överläggning vid bilen samtidigt som vi snabbfikade vid bagageluckan.
Fancy - eller hur.
De skitfula stranddynorna kommer att behövas om vi hittar en bra strand med klappersten - vi har glömt strandfilten hemma i Sverige och den hade förresten inte funkat på sten.
Nåja, efter diskussion där på Bauhaus-parkeringen beslutade vi oss för att traska de där kilometrarna in till stan (nu hade vi ju en parkering, tjohej och motion är ju nyttigt) så vi kunde se Pula.
Sagt och gjort. Vi gick.
Det blev en promenad på en halvtimme och när vi kom in i stan gick vi rätt på den tjusiga amfiteatern.
Där var det en fetlång kö för att få komma in, ärligt talat sa vi och tittade på varandra. Vi har sett Coloseum i Rom och ja, amfiteatern i Pula är fin men vi hoppar över den kön.
Så där höll vi på kan man säga. Vi orkade liksom inte. Det var så mycket folk precis överallt att jag så här i backspegeln tycker att Rhodos stad (när vi båtluffade 2012) var riktigt luftig.

Så blev vi hungriga och hamnade på ännu en restaurang med pizza. Perfekt om man vill bygga på sin kalasmage (jag går upp i vikt). När vi fick in vår mat öppnade sig himlen och värsta skyfallet valde Pula som mål. Det slutar med att vi något så när torrskodda (vi hade det bra under vårt parasoll tills det började blåsa) fick tränga ihop oss smått kaosartat inne på restaurangen där personalen förtvivlat försökte få till ett bord till storfamiljen (det var fullt precis överallt).

Vi höll humöret uppe och lyckades efter blöt pizza ta oss upp till borgen i Pula och se ut över staden.
Sedan fick det vara bra och vi åkte hem. Då sken solen så jag och Mannen sprang en sväng innan vi alla tog ett välförtjänt kvällsdopp i havet.

Pula? Jodå. Vackert men staden gör sig säkert bättre om man är där lågsäsong.
Jag älskar lågsäsong, inte för inte som vi ofta reser till sommarorter på höstlovet - gotta love tomheten.
Men även om jag bortser från trängseln, jag hade nog högre förväntningar på Pula och dessa kom lite på skam. Lite trött stad och tacka sjutton för det.

Stilig amfiteater har man i alla fall. 
Snålfamiljen njöt av allt utifrån.
Va? En folktom gränd! 
Och en klassisk ryggbild.

tisdag 22 juli 2014

En kvällens

I kvällsljuset.





kvällens kimono Lindex, linne också Lindex, shorts HM, väska Åhléns.

I våra (tillfälliga) kvarter

Så, hur artar sig livet i Pula? Vi bor egentligen lite utanför Pula och det är bra det, Pula har vi besökt. Det var jädrar vad det var knökfullt med turister där, mer om det senare.
I Pjescana Uvala några kilometer utanför Pula är livet lugnare, betydligt lugnare. 
Söndagen bjöd på finfint väder så vi drog till stranden direkt. Vi önskar utforska nejden för att hitta alternativ strand annars är Medelhavet som det brukar - vackert.
Lugna gatan.

Ni har sett den förut, kommer se den igen - ryggbild på gänget som utforskar.

Kvällen var vacker.
Och vi valde enklast möjliga kvällsvard.

och bilderna knäppte Nora.

söndag 20 juli 2014

Bytte tema

Från Wien till Pula.
Från storstad till strandliv.
Från tempo till slow motion.

Vi åkte från Wien och storstadslivet tidig lördagmorgon, alltså...var det igår?
Jag blir lite virrig av de här bytena eller också är det all vattenmelon som jag ätit idag som gör mig lätt simmig i bollen.
Vi åkte en väldigt vacker väg genom Slovenien till Kroatien och sedan blev det lite bilkö men till sist kom vi fram till den lägenhet vi hyr i ett slags villaområde där många hyr ut till sommargäster.
Vi har nära till en strand (inte sand - hurra!) som inte är så stor och där det blev rätt tätt mellan strandfiltarna.
Idag orkade vi inte annat - vi ska reka och se om vi kan hitta alternativ men idag var det precis lagom för oss.
Lägenheten har bara en liten köksavdelning - vilken otur! Då måste vi kanske äta ute flera kvällar i veckan?

lördag 19 juli 2014

Housespotting och Libby njuter av ljudet av Wien

Efter vårt besök på Café Central igår lyckades vi faktiskt att starta om. Det är ju inte konstigt om man blir lite matt av allt turistande men jag ville så gärna gå en sväng till i Wien innan vi ska resa härifrån (idag). Två heldagar i en stad av den här kalibern är självfallet för litet men vi har inte haft ambitionen att se och "göra" allt. Det är aldrig bra att ha som ambition, man ska inte känna stress när man är ute och åker. 

Det känns som att vi har hunnit med mycket dessa två dagar men jag hade en viktig grej kvar och det var att verkligen få gå omkring och titta på alla dessa vackra hus som finns i staden. 
Att bara gå runt och husspana.
Och vackra hus finns det överallt men jag kan särskilt rekommendera kvarteren bakom och runt Stephansdomen eftersom man kan snirkla sig runt där, bitvis på gågator (ännu bättre) och riktigt njuta av prakten. Också kvarteren vid Judenplatz och kring Freyung var underbara att gå omkring i. Dessa avnjöt vi på vår promenad mot Café Central. 
Flera miljöer saknade biltrafik och det blir ett så fantastiskt ljud när man kommer in på sådana torgbildningar. Bara fotsteg, klackar mot gatstenen och ett sorl från människor vid någon uteservering. Fantastiska ljud!
Schysst kupol på Michaelertrakt, huset är för övrigt vackert böjt och framför det finns massor av hästdroskor om man vill ut och åka. 
Kvarter bakom Stephansdomen. Här har kvarteren sin medeltida stil kvar.

Måste läsa kartan lite.

Tårtutsmyckningar.

Alla hus är inte vita eller gråvita - några har annan färg.
Man måste rikta blicken uppåt.
Vi såg måååånga fina ställen man skulle kunna tänka sig att äta middag på.
Vi var emellertid mätta sedan vårt cafébesök.
Och så är det hästar lite varstans i stan. Just dessa hade rast.
Stephansplatz, framför Stephansdomen, ett myller av folk.

De flotta affärsgatorna i kvarteren framför Stephansplatz som t ex Kohlgasse och Naglergasse mfl bjuder självfallet också på prakt, här är det dock mer folk förstås. Här finns både tjusiga gatan med märkesbutikerna och andra som spelar i andra divisioner. HM hade förresten en ovanligt vacker entré.
Spännande möten mellan gammal och ny arkitektur bjuds det också på och i vanlig ordning önskar jag att jag var mer påläst när jag går där och spanar.

de fina fotografierna har Nora tagit

Schönbrunn slott & Café Central

Schönnbrunn slott var ett.... ehum trevligt litet sommarpalats, behändigt på alla sätt och vis med sina en gång i tiden 1500 anställda på den tiden när kejsarinnan Maria Teresia bodde här. 
Maxat slott kan man säga - att gå runt där med sin audioguide var förstås en historialektion som hette duga. Vilka salar och rum! 
Självfallet massor av folk men det gick överraskande bra eftersom man trollbands fullständigt av sin lilla guide i örat. Vi fick således ännu mer österrikisk historia idag, svårt att undvika förstås när man är museinörd och befinner sig i Wien. Vi försökte förtvivlat reda ut habsburgarnas släktband men fick ge upp (vi googlade senare hemma i lägenheten).
I parken finns också en labyrint, ett zoo för den som vill besöka det och ett orangeri och palmhus.
Jag har säkert missat att nämna något, vi valde att se slottet och pressade oss upp till valvgången - det fick räcka så den här gången.
Här ser vi dock en del av parken där solen pressade oss mot gruset. Uppe på toppen där ligger Gloriette - en vacker valvgång där man kan spatsera runt alt äta något gott - det fanns en fin servering där. 
En sådan valvgång måste man ju ha när man har ett sommarpalats. Utsikten över Wien därifrån var splendid.
Japp. En klassisk bild. Vi går och går.
Vi åkte en liten omväg med U-bahn. Bara för att.
Sedan drog vi in till stan igen och spanade på alla vackra hus.
Mycket, mycket husspaning. Varenda byggnad är übertjusig.
Och husen möts i vackra vinklar.
 Och så äntligen! Jag ville så gärna besöka Café Central på Herrengasse för att få min efterlängtade Apfelstrudel. Café Central gjorde oss inte besvikna.
Ett praktfullt café med en underbar inredning, läs om caféets historia här.
När vi satt där med vår fina beställning kom pianisten och spelade. Det var en väldigt bra stund.

Här möttes de, de intellektuella i Wien en gång i 1900-talets början.  
Jag orkade inte vara så intellektuell.
Jag ville bara ha min goda kopp kaffe och Apfelstrudel med lite Schlagsahne till.
En del i sällskapet valde varm choklad i värmen.
Det är väl bäst man passar på när tillfälle ges kan jag tänka att man resonerade. 
Alltså, bara entrén gör ju att man faller pladask.

Dag 1 i Wien

Vi har hyrt en bra lägenhet i ett vackert hus dessa dagar, det är smidigt att ta sig in till centrala Wien med U-bahn och vi har haft nära till matbutiker. Inte för att vi har stått och lagat mat precis men så att man ändå kan få tag i gröt till frullen.

På torsdagen drog vi in till city och ramlade direkt in på Hofburg-komplexet där de kejserliga våningarna finns. Här finns också flera museer, kyrka och Nationalbiblioteket.
Spanska ridskolan huserar här och så presidentens kontor. Vi slank in på Sisi museet som visar kejsarinnan Elisabeths våning. Kan rekommendera det då det inte blev en uppvisning i prylar utan man istället berättade om kejsarinnan, vävde hela museet kring henne som person. Det var riktigt intressant.
Vi hann nätt och jämnt hämta andan (det var väl en 30 grader varmt) innan vi omedelbart tog oss an Spanska ridskolan.
Jag såg till att matcha stolparna på U-bahn. Man får inte slarva med sådant.
Utsmyckat som en vacker tårta.
 Vi gick en visning på engelska som var på sisådär 50-60 minuter och hade en mycket bra guide. Under visningen fick man komma in i stallet där det fanns hästar som inte var på semester. Vår guide berättade att man skiftade nu under sommaren så att en del hästar hade sina 6 veckors semester helt utan träning.
Det var en faktaspäckad visning där vi också fick se den vackra hall där man har både träning och uppvisning. Vill man kan man köpa biljett och se en morgonträning eller varför inte en uppvisning?!
Vad kan man säga? En del nöjer sig inte med mindre än så.
 Efter kejsarinnor och hästar var vi näst intill utmattade. Vi hade spanat in Vapiano runt kvarteret och dit stapplade vi.
Man ser till att fixa det för sig.
 En slags museikoma sänkte sig sedan över familjen och tog en promenad i omgivningarna och bara kollade in Wien.
Här är spårvagnarna röda. Snyggt.
Några mammahästar och småbarnshästar från Spanska ridskolan var på grönbete i parken!
foto; Nora

Fredagens

Varm dag i Wien igår fredag.

dagens är en kombo från förr, top från Simple och kjol Lindex

fredag 18 juli 2014

Torsdagens

Med resehandboken i högsta hugg!

dagens gula från Cos, väska Ceannis, skor Din Sko

En kväll i Wittenberg

Om vi backar bandet lite så var det alltså från Danmark man tog en färja i tisdags?!
Det känns som så mycket längre sedan! Det roliga är att vi inte ska åka hem imorgon, nope! Vi fortsätter istället söderut!
Vind i håret! Vi åker mot Tyskland!
 Vi körde långt första dagen och kom till sist fram till Wittenberg. Väl där gick vi ett varv, en fin pittoresk liten tysk stad, rakt över torget in i på gården... och fann där kvällens självklara val av restaurang.
Stillsam tisdagkväll och många som var ute och flanerade.
Minsann! En restaurang på innergården, man tackar!
Beslutsångest - vad ska jag välja? 
Nöjd. Foreller och tysk potatis och en sallad som var som en egen måltid.
Ett glas med riktigt kallt vitt vin satt fint.
Ser till att ta bilder så man kan spamma instagram.
Dagens jeansshorts HM, tisha o. sjal från Lindex.
Och som alltid är det Nora som är fotograf.