måndag 8 februari 2016

Måndag

Om man kollar mitt instaflöde kan man ju få uppfattningen att jag inte gör något annat än springer typ.
Men hallå - det är ju inte sant!
Jag äter, sover och jobbar ju också faktiskt.

Och idag har jag en ledig dag.
Mitt smartaste drag på läääänge var att ändra mitt schema och inte jobba 11 dagar i sträck utan ta ut min veckovila på måndagen direkt efter jobbhelg. Superdupersmart.
Tror jag redan har bloggat om det, men oh well. Det mesta har jag nog redan bloggat om flera gånger.

Just i skrivande stund känns det liite som att jag bloggar från sjukhörnet faktiskt.
För någonting hände där efter dagens 14 kilometersrunda. Det kändes inte helt okej i kroppen. Jag var omotiverat trött och genast tänkte jag; är jag trött efter helgjobb? För lite sömn? Tränat för mycket - äh nä. Eller bara lat och oduglig och försöker smita från löprundan?
Om det är något man som löpare (och säkert andra träningstokar) blir så är det expert och extremt känslig för signaler från kroppen. Det pågår ett ständigt checkande av gamla skador, om hostningen nyss var en vanlig hostning eller en sjukhostning. Om det är vanlig huvudvärk (stress) eller om man är på väg att bli sjuk. Om det känns som träningsvärk eller sjukvärk. Trött eller lat.

Just nu; känns precis som om jag är på väg att bli sjuk faktiskt.
Det är så typiskt. Jag har i princip exakt för ett dygn sedan svarat på min mammas sms ang om vi var friska att "jaaadå - vi har inte åkt på influensan".
yes yes
känns som om jag var lite stöddig där.

Plan just nu; vänta och se.

söndag 31 januari 2016

Redan söndag

But thank you Januari.
Nu är'e slut. Till januaris försvar skall ändå sägas; det är en kravlös månad. Tack tack.

Annars då?
Precis så här i sluttampen av denna månad hanns det med en alldeles formidabel bokcirkelträff (torsdag) vilket kickade igång både tankar och läslust.
Hela söndagseftermiddagen har jag läst och läst och läst.

När jag hade dockat ut från jobbet i fredags var jag så klippschlut (öschötska) att jag var tvungen att lägga mig i sängen innan jag orkade greja käk.
Det kändes nästan som om jag skulle bli sjuk, förkyld eller något men det verkar som om jag sov bort det och så gav jag mig själv en rejäääält lat lördagsförmiddag innan jag gav mig ut på en löprunda.
Och idag med förresten. Idag fick det bli löpning i skogen för Mannen och mig (den är grön igen och inte vit, skogen alltså) och fick ihop trevliga 20, 5 km.

Nu tror jag bestämt att det bara är att gilla läget, måndag imorgon.
Februarimåndag!

onsdag 27 januari 2016

Och jobbet då? Jorå, tackar som frågar

De där dagarna på jobbet....
när man känner att man räcker till som chef, man får växa som människa (nej, det är ingen floskel, det viktigt på riktigt tycker jag) och man hinner med det man tänkte, man ligger i faaaas och mejlen är nästan också i fas och sedan går ut man i bibban på kvällspasset och bara leeeeevererar som bibban vore en scen. Alla besökare är världens bästa och kommer med roliga och knepiga frågor och man får ge god service (som jag älskar att göra).
Då.
Då är jag så glad att jag är bibliotekarie.
Och sen är jag slut som artist när jag kommer hem.

Istället

Får sms att dagens utvecklingssamtal är inställt.
Genast tänker hjärnan; tusan, då hade jag ju kunnat ta med löparkläder och sprungit på lunchen... ! Ack, om jag bara vetat.
Nu får jag väl jobba istället då.

I huvudet

Just nu ältar vi... och med vi menar vi Libby


  • är det inte dags för nya löparskor (igen? tänker du. javisst säger jag)
  • är det inte ett par vita sneakers som jag vill ha till våren? (och fler vida brallor)
  • är det inte dags att planera om/hur vi/jag ska kunna ta en tur till äldsta i France?
    och...
  • är det inte otroligt hur smidigt ändå det har gått att tugga i sig januari?

tisdag 26 januari 2016

Znark

Jag var på universitetet idag (jobb), intressant möte och i vanlig ordning går man därifrån med fler arbetsuppgifter... oh well it's part of the game helt enkelt men på eftermiddagen kroknade jag alldeles på möte nr 2.
Det var då en himla tur att det var mer av ett informationsmöte och jag satt långt bak i salen för attan jag vet inte om jag somnade där en microstund. Attans.
Jag är liksom inte van att sitta still så där och jag var dessutom så trött att jag var tvungen att skaka på ena foten för att hålla mig vaken... Kändes som att all min kraft gick till att fokusera på skakandet av foten så att jag för herrans namn inte skulle slockna.
Det gick med andra ord sådär, men jag tog mig i alla fall igenom mötet och sedan var det spånkan hem direkt.

Har ni somnat på något möte någon gång? Verkligen somnat? Snarkat? (hjäääälp)
Jag har nickat till vid något tillfälle (som idag) så där så att huvudet verkligen knixar till och då blir man ju supergenerad och sitter och hoppashoppas att ingen såg att man somnade.
Pinsamt. Känns ju inte helt juste mot den som pratar men ibland.... eeeh så bara går det inte att hålla emot.
Det är en lite obehaglig känsla att man inte vet, inte kan säga med säkerhet om det bara rörde sig om en millesekund eller har man sovit liksom?

Och hur grejade jag kvällen, trött som jag var? Bästa sättet så klart.
Jag tjurrusade direkt och hämtade löparkläderna, snabbaste superhjälteomklädningshastigheten och så ut på stört.

ps det var snö- och mameluckfritt, värsta vårkänslorna ju.

måndag 25 januari 2016

Så värt

Måndagen gick i 100.
Djiii, jag verkligen for mellan olika jobbsaker och superskyndade mig under eftermiddagen för att docka ut och skynda, skynda hem för att jäkta iväg till stallet.
Det har inte blivit något stall och ridning här på länge eftersom Yngsta opererade foten i december -men nu så!
Och nog får man sin belöning när man ser tösabiten sitta upp i sadeln och så blir det en sådan där
ypperlig kanonfin ridlektion där allt bara stämmer; Plutas (hästen) och tösabiten är i total symbios och de ser lika glada ut båda två.
Så värt eftermiddagsstressen, så värt.

Här sitter jag och peppar igång måndagen

Det är ju synd och skam att helgerna försvinner så fort.
Söndagförmiddag känns det ok att det är måndag nästa dag, söndagkväll inte riktigt samma känsla längre...
Men nu är det måndagmorgon, man har fått sin gröt och sippar kaffe och försöker ännu en gång att omfamna detta kompakta mörker utanför fönstret.
Det är sista veckan i januari, vänner. Det tickar på och det är faktiskt inte becksvart vid halv fem på eftermiddagen, vilket jag noterade i förra veckan.

lördag 23 januari 2016

Hitta på

Jag blev så matt av det där att det är same same hele tin som en säger.
Behovet att hitta på något gjorde att jag var tvungen att knixa till en helg i kungliga hufvudstaden med da girls, vi får förvisso hålla oss till det blir sportlov men det ska väl gå, trevligt att ha något att se fram emot.


Seg lördag men det tog sig

Jag höll på att alldeles tappa bort lördagen men kom i alla fall ut på en 18 kilometersrunda i snömodden.
Nu är mina broddar heeelt slut. Jag måste ha ett par nya. Jag har funderat på att köpa särskilda löparskor med egna piggar men nä... det blir liksom inte av. Dessutom sliter jag löparskor så konstigt (liksom inuti skon) så det känns inte som någon bra investering.

Löprundan präglades som sagt av snömodd, bitvis fri asfalt och sedan snömodd igen och att springa på landsvägen idag var inget bra val av runda. Jag blev så skitig av den avgassmutsiga snömodden... annars var landskapet fint. Det är som sockervadd på träd och buskar och prima att det inte var tokkallt.
Efter rundan var jag om möjligt ännu mer seg och jag undrar om jag inte somna till lite där i favoritfåtöljen.
Mannen kände sig minst lika seg efter sin 3 milarunda på skidor. Vi hinkade kaffe och sedan tog vi tag i lördagen och fick lite mer gjort.

Jag glömde alldeles bort att Sherlock Holmes var på televisionen men vi såg filmen The man from U.N.C.L.E.
Den kan rekommenderas, snygg rulle, riktigt underhållande med tempohög story där bovarna är riktiga skurkskurkar och hjältarna snitsiga. Och så bra musik till det.



Till skolan med de STORA barnen

Häromdan i veckan var nästyngsta alltså min girlie numero tre, gå på en sådan där prova-på-dag på gymnasiet. Skolan har hon valt med lika stor omsorg som dagens läppstift. Både hon och jag är lika överraskade över det faktum att hon faktiskt ska börja gymnasiet i höst.
När hon tar studenten då är jag alltså.... eeeh, nu pratar vi om något annat..

Hon var lika delar förväntansfull som pirrig på morgonen inför dagen. 
"- De är ju så coola på den där skolan."
Något slags bra betyg (?) med tanke på att systrarna har gått/går på nämnda skola.
Samma kväll var hon tvungen att tanka info och diskutera sin dag från äldsta via skype.
Nu verkar hon har bestämt sig.
Stor unge.

fredag 22 januari 2016

Same same

Man kan väl säga att det rullar på.
Det är äta, sova, jobba, springa mest hele tin' om en säger så.
Och nu ere helg, helg nummer fyra i januari. Tänk att januari bjuder på hela fem helger innan vi kan vända blad i almanackan.
Då blir det äta, sova, springa då.

onsdag 20 januari 2016

Saker man inte ska göra

...innan man tar sig till jobbet och det är många minusgrader ute; kolla på sommarbilder i telefonen där man svassar runt i kortbrallor.
Kroppen blir extremt omedgörlig.
Fast det är himla snyggt när det är kallt, det kan man inte ta ifrån vädergudarna.

tisdag 19 januari 2016

Vanlig tisdag - inget att skriva hem om

Tackar för den tisdagen, en annan fick mycket gjort på jobbajobbet, tänk att jag allt som oftast vill få ännu mera gjort.
I morgon måste jag stänga in mig på kammaren, jag har en del skrivjobb och administrativt pyssel som jag ligger efter med och att ligga efter den där inre planeringskalender...  om det tycker jag inte.

Annars var det en rätt ok tisdag, bäst var ju löprundan. Det var magiskt vackert ute och skönt nu när det inte är så där galet kallt. Lite dimmigt och det var frostigt med glitter i luften och när jag stannade klockan och fötterna utanför grinden hemma ångade det om mig i januarikvällen.
Och jag kan inte låta bli att jämföra dessa rundor med dobbar, toppluva och kall luft med de ljuva ljusa sommarkvällarna....
Jag ser fram emot våren, det gör jag.
Vintern är vacker så det är inte det men jag tycker trots allt att när dygnet har fler ljusa timmar, då mår jag nog lite bättre.

Blusdrömmar

Jaha. Nu har jag haft stickade varma tröjor i snart två veckor. Nu kan jag det här, tack tack. 
Om jag längtar efter blustider? Skojar du med mig, det är bara förnamnet. Men jag vet - det dröjer men man kan väl få längta?
Denimfärg korsat med knyt - kan det bli bättre. Den måste jag nypa i när den finns tillgänglig i butik.

Kan den vara så söt i verkligheten också? Bådar gott, aaah - den finns i svart också.
båda bilderna har jag lånat av Lindex shop online


måndag 18 januari 2016

Greetings från igloon

Så har en helg, en trevlig om än kall så väl inne som ute, avverkats i raketfart.
Stora ungen har varit en hel vecka i France och det går ju bra det här!
Jag känner ju längtet men ungtrollet har det bra och roligt och det liksom.... funkar!

Och jag gick på bio med Mannen, det var ett tag sedan.
Himlars vad najs det är med film på stor skärm, lätt att man glömmer bort det i dessa skärmtider där man tankar ned film till tv och dator. Nu har inte vi en sån där BAMSEstor tv utan mer normalstor så att gå på bio har samma trevliga effekt på mig som när jag såg Grease 1978 (ja, jag har varit på bio dess emellan).

Den här gången såg vi Carol med u.n.d.e.r.b.a.r.a Cate Blanchett (är det ens lagligt att vara så där underbar som hon? hon betalar säkert extra skatt för det).
Dji, vilken bra film, allt var bra - tur jag inte jobbar som filmkritiker. Jag kan knappt formulera vad som var bra, jag gör ett försök; snyggt filmat, skönt med ett litet långsammare berättartempo, bra story och så u.n.d.e.... okej ni fattar.
Eftersom det var så kallt hemma gick vi ut (höhö) och åt på restaurang och då kom förstås kidsen med. Det blev ett rätt tidigt restaurangbesök så vi var ju hemma tidigt och orkade således se många, många avsnitt av Mad Men som vi har börjat knarka igen.
Shit vad bra den serien är... med u.n.d.e.... nej Blanchett är visst inte med där.

Bara man såg till att vira in sig i en filt och inte ha fötterna på golvet så gick det bra, det gick åt rätt mycket skållhett te också men lördagskvällen tog vi oss igenom.
Om vi eldade i kakelugnen? You bet.

Löpning? Jorå, jag hann med en 14 kilometersrunda på lördagen och en 13 kilometers på söndagen så på den fronten kan jag inte klaga.

Och ska vi hålla oss till sanningen... så is igloon no more - nu har en man från Eon varit här och plötsligt är det mer normal temperatur inomhus, Gud ske pris.
När vi ändå hade det så kallt i köket i helgen passade vi på att frosta av frysen så nu känner man ju sig som en ny människa.


lördag 16 januari 2016

Jag försöker gilla läget

Januari och jag är fortfarande inte kompatibla men här ska carpas (carpe diem ni vet).
Jag försöker verkligen omfamna januari.

Nu är det tokkallt både ute och inne. Ute sköter naturen kylan, här inne verkar vårt fjärrvärmesystem sätta sig på tvären och krångla, vi måste nog får experthjälp. Mannen har gjort vad han kunnat och checkat alla reglage och kranar och under tiden har vi tagit på oss allt mer varmt men med dessa krånglande element (rör? pumpar? what ever) så är det nu i svalaste laget faktiskt.
Och bekymmersamt.

Ute ja, där skiner solen och småfåglarna kalasar på fågelfrön, häpp häpp, jag kanske kan dra på mig löpardojjorna idag efter att ha tjurat ett par dygn.

torsdag 14 januari 2016

Är det torsdag? Okej, då kommer torsdagsgnället här

Planen var att jag skulle plocka bort adventsstjärnor ur alla fönster här nu i afton (sist i kvarteret??) och baxa upp dem till deras off season-förvaring på vinden.....men alltså.... det är så sabla kallt på den är vinden i vanliga fall och nu med den här iskylan.... nä, jag fixar inte det.
Stjärnorna får lysa vidare en kväll till...
Förresten så orkar jag inte, jag fattar inte att jag är så trött.
Nu har jag köpt Blutsaft och hoppas på mirakel. Det funkade en gång för länge när jag väntade barn, då blev jag lite piggare av det.
Och dagens motion blev min stapplande gång från Ica (glashalt och svintrött, najs kombo).
När näshåren krullar ihop sig av kylan då vet man att det kommer bli obehagligt att dra in stora mängder kall luft vid löpning så för första gången på  e.v.i.g.h.e.t.e.r.  valde jag bort löpningen när jag egentligen behöver den som mest.
Det får bli filt+soffa+mästerkocken istället.

onsdag 13 januari 2016

Oja, nu är det VERKLIGEN som vanligt

Japp.
Januari suger.
Varför ändra ett sådant ehum vinnande koncept liksom. Jag och januari är inte kompatibla, men gudarna ska veta att jag försöker. Det skulle gå lättare om januari var ljus och mer våraktig, då skulle januari och jag funka ihop.

Men annars då?

  • Jag har sjungit upp mig så sakteliga och börjar komma in i jobberiet igen, fast det tar liksom längre tid tycker jag, det där uppsjungandet. Kan det vara åldern tro?
  • Jag har börjat vänja mig vid att ha äldsta nere i Frankrike. Hon har plusgrader hon och halkar inte omkring i snö och is. Dessutom har skolan börjat där nu, hon har acklimatiserat sig så bra, så bra (och jag är så glad för det!!) och verkar trivas i sitt franska rum och börjat hänga med sina klasskamrater och hitta i sin nya stad.
  • Yngsta slipper kryckorna och foten som opererades före jul är nu bra även om hon inte kan sporta och rida än.
  • Broddarna fick komma på löparskorna igår (hear this, hear this) och jag piskade mig ut på tråktisdagen och kom hem som en ny människa.

Och så har ju Mästerkocken börjat igen! Halleluja.

måndag 11 januari 2016

Som vanligt

Nu är det som vanligt.
Hela, långa veckor och måååånga dagar kvar i fräsiga januari.
Ja, det är inte utan att man tar några danssteg.
Eller inte.

Jag börjar dock med en sönderhackad arbetsdag med några få timmar i kommunens tjänst innan Yngsta och jag åker till sjukhuset igen (har klippkort där numera och på vårdcentralen).
Dags för koll av foten.